Historien om mormonskt månggifte är mindre en enkel berättelse om en gammal sedvänja och mer en fråga om hur tro, lag och familjeliv krockade med varandra. För att förstå ämnet behöver man skilja mellan den historiska praktiken i den tidiga sista dagars heliga-rörelsen, den officiella kyrkans nuvarande lära och de mindre fundamentalistiska grupper som lever kvar vid sidan av huvudfåran. Det är just där de flesta missförstånd uppstår.
Det viktigaste om mormonskt månggifte
- Det historiska månggiftet var verkligt, men det gällde inte alla medlemmar och såg främst ut som polygyni, alltså en man med flera fruar.
- Praktiken blev tydlig i den tidiga rörelsen på 1840-talet och följde med de heliga till Utah, där den blev mer synlig och omstridd.
- Kyrkans egna historiska texter anger att omkring 20 till 30 procent av de tidiga sista dagars heliga levde i familjer som utövade månggifte under ungefär 50 år.
- Den stora LDS-kyrkan förbjuder polygami i dag och medlemmar som lever i sådana arrangemang kan uteslutas.
- Förväxlingen kommer ofta från mormonfundamentalistiska grupper och från att tempelsigill inte är samma sak som civilt månggifte.
Vad månggifte bland mormoner egentligen betydde
Jag brukar börja här, eftersom orden ofta används slarvigt. I den historiska LDS-kontexten syftar pluraläktenskap främst på polygyni, alltså att en man var gift med flera kvinnor samtidigt. Det var inte en allmän regel för alla medlemmar, men det var tillräckligt utbrett för att prägla hela rörelsens historia. Enligt kyrkans egna historiska texter levde omkring 20 till 30 procent av sista dagars heliga i familjer som utövade månggifte under ungefär 50 år.
Det viktiga här är att skilja mellan en historisk undantagspraktik och nutida lära. I dag tänker många automatiskt att "mormoner" betyder samma sak som polygami, men den slutsatsen blir fel så fort man granskar tidslinjen. Nästa steg är därför att se hur sedvänjan faktiskt växte fram.
Så växte praktiken fram i den tidiga rörelsen
Inom kyrkans egen historieskrivning kopplas början till uppenbarelse till Joseph Smith under början av 1840-talet. Det var i Nauvoo-perioden, innan utflyttningen västerut, som månggifte introducerades för en mindre krets av anhängare. Den tidiga praktiken var länge privat och känslig, vilket i sig säger en hel del: man förstod redan då att detta inte var ett vanligt kristet äktenskapsmönster.
Jag tycker att det är avgörande att läsa den här fasen som en kombination av tro och social experimentlust. För de som accepterade läran var det inte tänkt som ett valfritt relationsupplägg utan som ett religiöst bud. Samtidigt var det för de flesta medlemmar, även troende, något främmande och svårt att ta in. När rörelsen senare slog sig ner i Utah blev praktiken mer synlig och fick en större samhällelig tyngd. Det leder direkt till frågan varför den väckte så starka reaktioner.
Varför den väckte så starka reaktioner
Månggiftet var laddat av tre skäl samtidigt. För det första var det teologiskt: anhängarna såg det som en återställd biblisk princip, inte bara som en social vana. För det andra var det familjepolitiskt: föreställningen om ett manligt hushåll med flera fruar gick på tvärs mot den viktorianska idealbilden av äktenskapet. För det tredje blev det juridiskt explosivt eftersom amerikanska myndigheter såg praktiken som ett angrepp på den civila äktenskapsordningen.
Det här är också skälet till att diskussionen om mormoner och månggifte aldrig bara blev en intern kyrkofråga. Den blev en offentlig konflikt om medborgerliga rättigheter, kvinnors position, territoriestatus och religiös frihet. Här brukar jag säga att man ser hela 1800-talets religionspolitik i koncentrat.
| År | Vad som hände | Varför det spelade roll |
|---|---|---|
| 1862 | Morrill Anti-Bigamy Act antogs i USA. | Det markerade att federala myndigheter började försöka stoppa polygami juridiskt. |
| 1879 | Reynolds v. United States avgjordes i Högsta domstolen. | Domstolen slog fast att religionsfrihet skyddar tro, men inte nödvändigtvis handlingar. |
| 1882 och 1887 | Strängare lagar riktades mot både medlemmar och kyrkans struktur. | Trycket ökade kraftigt och gjorde frågan politiskt ohållbar. |
| 1896 | Utah blev delstat. | Det visade hur djupt polygamifrågan hade påverkat relationen mellan kyrkan och staten. |
Den juridiska konflikten gjorde alltså något mer än att bara begränsa en religiös sed. Den tvingade fram ett avstånd mellan kyrkans självbild och den amerikanska statens krav. Därifrån är steget kort till varför praktiken till slut avvecklades.
Hur kyrkan avslutade praktiken
Det formella stoppet kom inte som en enda dramatisk punkt, utan som en process. År 1890 utfärdade Wilford Woodruff det som kallas Manifestet, vilket ledde till att nya pluraläktenskap upphörde inom kyrkan. Men slutet var inte omedelbart i vardagen. Vissa fortsatte att leva i eller ingå sådana relationer efteråt, vilket gjorde att frågan fortfarande var levande under flera år.
År 1904 kom det som brukar kallas Second Manifesto. Då blev förbudet skarpare och tydligare, och de som ingick nya pluraläktenskap riskerade kyrkotukt och uteslutning. Det är en viktig detalj, eftersom den visar att avvecklingen inte bara var symbolisk. Den blev ett faktiskt normbyte som satte punkt för kyrkans officiella stöd till månggifte.
Vad som gäller i dag
Det korta svaret är att den stora LDS-kyrkan inte tillåter polygami i dag. Kyrkans egna nutida texter är tydliga med att standardläran är monogami och att medlemmar som lever i pluraläktenskap inte kan vara kvar som aktiva medlemmar. Det är alltså inte en dold modern praktik som bara har blivit tystare. Den är förbjuden.
Förvirringen uppstår för att det finns mindre mormonfundamentalistiska grupper som fortfarande praktiserar polygami. De hör inte till den officiella kyrkan, även om de ofta slentrianmässigt kallas "mormoner" i media och allmänspråk. Det är en grov förenkling, och den gör ämnet svårare att förstå än det behöver vara.
| Grupp | Syn på polygami | Hur man bör läsa det |
|---|---|---|
| Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga | Förbjuden | Officiell huvudkyrka med monogami som norm. |
| Mormonfundamentalistiska grupper | Vissa fortsätter praktiken | Separata rörelser som inte är samma sak som LDS-kyrkan. |
| Historiska sista dagars heliga på 1800-talet | Vissa praktiserade pluraläktenskap | Detta är den period som formade ryktet om mormonskt månggifte. |
Det här är den punkt där många läsare inser att deras bild av ämnet egentligen är en blandning av historia, nutid och utbrytargrupper. Och just därför behöver man också reda ut vad som inte är samma sak som civilt månggifte.
Det som ofta blandas ihop i tempel och efterliv
Ett vanligt missförstånd är att kyrkans tempelspråk skulle vara ett dolt sätt att återinföra polygami. Det är en för enkel tolkning. Tempelsigill handlar om religiös förbindelse och evighetsperspektiv, inte om att någon i dag får registrera flera samtidiga äktenskap. Den skillnaden är viktig, annars blandar man ihop teologi med civilrätt.
Det är också därför ämnet ofta låter mer komplicerat än det är. När jag läser om detta försöker jag alltid skilja mellan tre nivåer: historisk praktik, nutida kyrklig regel och idéer om livet efter döden. Om man inte gör den uppdelningen blir nästan varje diskussion missvisande från början.
Tre saker som hjälper dig att läsa ämnet rätt
Om du vill förstå frågan utan att fastna i myter, börjar jag alltid med tre enkla filter:
- Titta på tidslinjen - början ligger på 1840-talet, slutet för nya pluraläktenskap i kyrkan kom 1904.
- Skilj på huvudkyrkan och utbrytargrupper - de är inte samma sak, även om båda ibland kallas "mormoner".
- Skilj på jordiskt äktenskap och tempellära - ett religiöst sigill är inte automatiskt detsamma som ett civilt månggifte.
- Läs siffrorna nyktert - 20 till 30 procent under ungefär 50 år är mycket, men det betyder fortfarande att inte alla medlemmar deltog.
För mig är det här den mest användbara slutsatsen: mormonskt månggifte var en verklig och historiskt betydelsefull praktik, men den hör framför allt till 1800-talet och till en specifik fas i rörelsens utveckling. I dag är det främst ett historiskt och kulturpolitiskt ämne, inte en beskrivning av den stora LDS-kyrkan. Och just den skillnaden gör att man kan läsa ämnet klarare, både som religionshistoria och som social historia.
